9F. Dubbel

Belgisk och fransk ale

Stilguide

Sammanfattning

En karaktärsfull mörkare belgisk ale, med tydliga fenoler och maltdominerad karaktär. Torrt avslut samt kraftigt skum.

Beskrivning

Öl som idag skulle kunna klassificeras som dubbel bryggdes redan på medeltiden, men den första moderna dubbeln bryggdes av Westmalle 1856. Namnet dubbel började användas först efter andra världskriget när trappistölen började nå större publik. Traditionellt bryggs dubbel huvudsakligen med belgisk pilsnermalt och mörk sirap eller oraffinerat socker. Men det är fullt acceptabelt att också ha med münchnermalt, mörk karamellmalt och andra specialmalter.

Arom

Mångfacetterad och sammansatt maltig doft som kan dra åt choklad, kola och nötter. Får inte vara bränd. Fruktestrar och kryddiga fenoler bör förekomma, men inte på höga nivåer. Även toner av högre alkoholer får förekomma, men den får inte vara spritig eller dofta lösningsmedel. Låga nivåer av humle får förekomma.

Utseende

Bärnstensfärgad till mörkbrun. Ska ha ett kraftigt, moussigt och stabilt skum. Köldgrumling är tillåten.

Smak

En dubbel skall vara smakrik, komplex och maltdominerad med en torr eftersmak. Maltigheten ska dominera och samspela med alkohol och fenoler. Smaker av choklad, nougat, nötter, russin, mandel och torkad frukt får förekomma. Beskan ska vara återhållsam.

Munkänsla

Medelfyllig. Hög kolsyra.

Förebilder

Westmalle dubbel, La Trappe dubbel, Röd Chimay.